Igår följde jag årets andra partiledardebatt i Sveriges Riksdag och där hade man ett nytt upplägg som jag tycker fungerade mycket bra. Alla åtta debattörer fick först hålla ett anförande på fem minuter (S och M sju minuter) och inga repliker tilläts göras på dessa anföranden. Därefter fick alla partier två minuter vardera där övriga kunde ta repliker. Jag tycker detta system var bättre än det tidigare, då övriga kunde ta repliker redan på första anförandet. Eftersom alla anföranden och repliker alltid görs efter partiernas storleksordning så tog det mycket lång tid innan småpartierna fick hålla sina anföranden. Då hade intresset dalat och då hade redan de flesta lämnat plenisalen och intresset för att ta repliker var mycket lite i slutet av debatterna.
Jimmie Åkesson (SD) var på strålande humör och att han “vann” debatten såg och hörde nog de flesta. Särskilt hans rappa svar i replikskiftena när alla övriga sju tog repliker var imponerande. Dock märkligt att alla kommer med exakt samma uttjatade argument varje gång och att Jimmie gång på gång måste lägga fakta tillrätta.
Roligast var nog annars när Stefan Löfvén (S) kallade Sverigedemokraterna ett “populistiskt högerparti” och Anna Kinberg-Batra (M) i efterföljande replikskifte menade av Sverigedemokraterna var “längre till vänster än Vänsterpartiet” i vissa frågor. Så nog är Sverigedemokraterna ett “mittenparti“, det upptäckte jag efter att ha läst partiprogrammet innan valet 2006 då det var första gången SD fick min röst i riksdagsvalet.
Eftersom de inte vill ta bort vinster i välfärden utan står på kapitalets sida så är de ett högerparti.